Quincy Jones var en legendarisk musikproducent som, även om han var känd för sitt arbete över genregränserna, spelade en avgörande roll i att forma ljudet av modern soulmusik. Hans innovativa produktionstekniker, skarpa öra för talang och förmåga att blanda genrer lämnade ett outplånligt märke på genren. Själv minns jag första gången jag hörde ’Thriller’ – det var en uppenbarelse, och jag förstod direkt att detta var något speciellt. Det var soul, det var funk, det var pop – allt på samma gång, och det lät fantastiskt.
Från jazzens rötter till soulens hjärta
Jones musikaliska resa började i jazzens värld. Han föddes i Chicago 1933 och växte upp i Seattle, där han redan som tonåring spelade trumpet med självaste Ray Charles – en vänskap och ett musikaliskt utbyte som skulle visa sig bli avgörande. (Källa: National Endowment for the Arts). Under 1950-talet etablerade han sig som en eftertraktad arrangör och musiker, och arbetade med storheter som Sarah Vaughan, Count Basie och Duke Ellington. (Källa: National Endowment for the Humanities). Denna period lade grunden för hans djupa förståelse för afroamerikansk musik, och det var här han finslipade sitt hantverk.
Redan tidigt i karriären visade Jones en fallenhet för soulmusikens känslighet. Samarbetet med Dinah Washington, en ikon inom både blues och soul, är ett tydligt exempel. (Läs mer om detta hos BBC). Genom att arbeta med artister som Washington, fördjupade Jones sin förståelse för soulens emotionella djup och rytmiska komplexitet. Det var som att han sög upp allt det bästa från den tidens musikaliska landskap.
En pionjär i skivindustrin
År 1961 tog Jones karriär en ny vändning när han blev vice VD för Mercury Records – den första afroamerikanen i en sådan position på ett stort amerikanskt skivbolag. (Källa: National Endowment for the Humanities). Detta gav honom en unik plattform att påverka musikindustrin. Han producerade pophits för Lesley Gore, men det var hans arbete med Ray Charles, en av soulmusikens sanna pionjärer, som verkligen satte honom på kartan. Jones arrangerade flera minnesvärda låtar för Charles, och bidrog till att definiera soulens sound. Låtar som ”Genius + Soul = Jazz” och ”In The Heat Of The Night” (mer om detta samarbete hos Sky News) är tidlösa klassiker. Han kombinerade gospelns innerlighet, bluesens smärta och jazzens sofistikering – en blandning som kändes både ny och djupt rotad i den afroamerikanska musiktraditionen.
Michael Jackson och en ny era för soul
I slutet av 1970-talet inledde Jones det samarbete som kanske allra mest kommit att förknippas med hans namn – det med Michael Jackson. Som producent för Jacksons album ”Off the Wall” (1979), ”Thriller” (1982) och ”Bad” (1987) skapade han musikhistoria. Dessa album, och i synnerhet ”Thriller”, var inte bara kommersiella succéer utan också konstnärliga triumfer som omdefinierade popmusiken och soulens plats i den.
Produktionen bakom ”Thriller”
”Thriller” är, än idag, världens mest sålda album. (Källa: BBC) Jones och Jackson skapade ett sound som var både nyskapande och djupt rotat i soul- och funktraditionen. Jones använde sig av sofistikerade bakgrundssångarrangemang, med ackord som gick långt utöver de traditionella trestämmiga harmonierna. (Läs mer om detta hos Rolling Stone). Men det handlade inte bara om bakgrundssången. Jones var en mästare på att använda den senaste studiotekniken, och han experimenterade med allt från syntar till trummaskiner för att skapa en unik ljudbild. Han var också noga med att låta varje instrument få sin plats i mixen, vilket skapade en dynamik och ett djup som var ovanligt för den tiden.
Quincy Jones unika sound
Jones var känd för sin extrema noggrannhet i studion, och han strävade alltid efter perfektion. Han hade en unik talang för att identifiera och förädla artisters potential, och han var inte rädd för att experimentera. En producentkollega beskrev Jones produktionsfilosofi som ”outhouse bottom with a penthouse view” – en kombination av en jordnära, ”stank”-känsla med en sofistikerad och polerad yta. (Källa: Rolling Stone). Det är just den här kombinationen som, enligt min mening, gör hans produktioner så speciella.
Bortom Jackson: Fler bidrag till soulmusiken
Jones var dock aldrig begränsad till en enda artist eller genre. Han var en musikalisk kameleont, en brobyggare mellan olika stilar. Han arbetade med soulstjärnor som Aretha Franklin och Chaka Khan, och producerade musik för soullegender som Donna Summer. Han producerade även George Bensons ”Give Me the Night” (läs mer om detta hos The Guardian) – en låt som för mig personligen är synonym med sena sommarkvällar och dans. Likaså producerade Jones hitsinglar för Patti Austin och James Ingram, inklusive ”Baby Come to Me”. Han jobbade även med band som Rufus och Chaka Khan samt Brothers Johnson, grupper som var centrala i utvecklingen av funk och soul under 1970-talet.
Projektet ’We Are the World’
1985 tog Jones initiativ till, producerade och dirigerade välgörenhetssingeln ”We Are the World”, ett projekt för att samla in pengar till de svältande i Etiopien. (Mer information finns hos Göteborgs-Posten). Låten, som samlade en otrolig mängd artister – däribland soul- och R&B-stjärnor som Lionel Richie, Stevie Wonder, Tina Turner, Diana Ross och Ray Charles – blev en global hit och ett bevis på musikens kraft att förena och skapa förändring. Intäkterna från låten, som uppgick till över 63 miljoner dollar, gick oavkortat till humanitär hjälp.
Arvet efter en legend
Quincy Jones belönades med otaliga priser, inklusive 28 Grammy Awards och det prestigefyllda Polarpriset. Men hans verkliga arv ligger i den musik han skapade och de artister han inspirerade. Han visade att musik kan överskrida gränser, och han gav soulmusiken en ny dimension och en ny framtid. Han var en av de stora arkitekterna bakom det moderna soundet, och hans inflytande sträcker sig över generationer av artister och producenter, inom soul, R&B, pop och hiphop. Jones bidrog till att befästa svart kultur som en central del av den amerikanska kulturen. (The Guardian om Jones betydelse). För mig personligen är Quincy Jones en av de absolut största, och hans musik kommer att fortsätta att beröra och inspirera långt efter att vi andra tystnat.